I takt med att olika former av bluffbolag, bedrägliga affärsupplägg och vilseledande tjänster blivit vanligare har även en annan aktör hamnat i skymundan av debatten, nämligen de jurister som väljer att företräda dessa verksamheter. Juridiskt kan deras agerande ofta rymmas inom lagens ramar, men moraliskt väcker det långt fler frågor än svar. Var går egentligen gränsen mellan professionellt försvar och aktivt möjliggörande av ohederliga affärer?
För många utomstående är det svårt att förstå hur välutbildade jurister med god insikt i rättssystemet kan välja att arbeta för bolag vars affärsmodeller bygger på att vilseleda kunder, kringgå regler eller utnyttja människor i utsatta situationer. Ändå är detta ett återkommande inslag i både näringsliv och rättsprocesser.
Juridisk korrekthet kontra moraliskt ansvar
En vanlig försvarslinje är att jurister har ett uppdrag att företräda sina klienter oavsett vem klienten är. Argumentet bygger på rättsstatens grundprinciper, där alla har rätt till juridiskt biträde. Problemet uppstår när detta resonemang används för att legitimera långvariga och aktiva samarbeten med bolag som gång på gång anklagas för bedrägerier, falsk marknadsföring eller systematiska övertramp.
Det är en sak att försvara en klient i en enskild rättsprocess, men något helt annat att kontinuerligt bistå med rådgivning, avtalskonstruktioner och strategier som i praktiken gör det möjligt för bluffbolag att fortsätta sin verksamhet. I dessa fall blir juristen inte längre en neutral aktör, utan en del av maskineriet.
Hur jurister kan möjliggöra bluffverksamhet
Bluffbolag är sällan slarviga eller juridiskt okunniga. Tvärtom är många av dem välorganiserade och använder juridisk expertis för att skapa en yta av seriositet. Avtal skrivs på ett sätt som försvårar tolkning, ansvarsfriskrivningar staplas på varandra och bolagsstrukturer byggs upp för att göra ansvar svårutkrävbart.
Här spelar jurister ofta en central roll. Genom att utnyttja lagens gränsområden kan de hjälpa till att konstruera upplägg som formellt sett inte är olagliga, men som i praktiken är djupt vilseledande. Resultatet blir att konsumenter, småföretagare eller investerare hamnar i situationer där de saknar reella möjligheter att få rätt.
Den etiska tystnaden inom juristkåren
Trots att juristyrket ofta förknippas med etik, ansvar och samhällsbärande funktioner är den interna kritiken mot dessa företeelser förvånansvärt låg. Kollegial lojalitet och affärsmässiga hänsyn väger i många fall tyngre än moralisk självrannsakan. Att öppet kritisera andra jurister som företräder tvivelaktiga klienter ses ofta som obekvämt eller illojalt.
Detta skapar en kultur där gränser successivt förskjuts. Det som tidigare hade ansetts oacceptabelt normaliseras, så länge det finns ekonomisk ersättning och juridiska kryphål att luta sig mot. På sikt riskerar detta att urholka allmänhetens förtroende för både jurister och rättssystemet i stort.
Konsekvenser för förtroendet i samhället
När jurister konsekvent förknippas med att skydda bluffbolag och oseriösa aktörer påverkas synen på hela yrkeskåren. För den som blivit lurad och sedan möts av ett aggressivt juridiskt motstånd kan känslan av maktlöshet bli total. Rätten upplevs inte längre som ett skydd, utan som ett verktyg för den starkare parten.
Detta är särskilt problematiskt i ett samhälle som bygger på tillit. När juridiken används för att legitimera ohederliga affärsmodeller snarare än att stävja dem, uppstår en spricka mellan lagens bokstav och dess syfte. I den sprickan frodas cynism och misstro.
Valet som varje jurist faktiskt gör
Det är viktigt att konstatera att jurister inte är tvingade att ta alla uppdrag. Att företräda ett bluffbolag är i de allra flesta fall ett aktivt val, ofta motiverat av arvoden, prestige eller affärsrelationer. Att gömma sig bakom argumentet om yrkesplikt blir därför ihåligt när det handlar om långsiktiga samarbeten med uppenbart oseriösa aktörer.
Precis som inom andra yrken finns det ett personligt ansvar. Jurister har både kunskapen och makten att säga nej. När de väljer att inte göra det blir de en del av problemet, oavsett hur korrekt deras arbete är ur ett snävt juridiskt perspektiv.
Behovet av en bredare etisk diskussion
Frågan om juristers roll i bluffverksamhet förtjänar en betydligt större plats i den offentliga debatten. Det handlar inte om att avskaffa rätten till juridiskt biträde, utan om att diskutera var gränsen går mellan försvar och medverkan. En yrkeskår med så stor samhällspåverkan kan inte enbart förlita sig på lagboken som moraliskt facit.
Så länge skrupellösa jurister fortsätter att företräda bluffbolag utan att ifrågasättas, kommer ohederliga affärsmodeller att leva vidare. Det är först när det blir socialt, professionellt och etiskt kostsamt att försvara dessa aktörer som verklig förändring kan ske.
Jag heter Henrik Davidsson och är skribent på WFD Ekonomi. Jag skriver om privatekonomi, skatt och andra ekonomiska frågor som påverkar vardagen, med målet att göra ämnen som ofta upplevs som krångliga mer begripliga. Genom tydliga förklaringar och praktiska exempel vill jag hjälpa läsare att få bättre kontroll över sin ekonomi och fatta mer genomtänkta beslut.